Ett samtal som börjar i beatboxingens genrer och slutar i vad en tova egentligen är, via akvarister, decimaltvivel och Wikipediabråk. Vi pratar om kreativitet, fotograferande och varför fotodildo är ett helt rimligt ord, om fönstershopping som prokrastinering, städinfluencers, dyra kvastar och moppar, Joels nypor och ljudet av en besticklåda som förändrade allt. Vi konstaterar att man inte kan vara hundra procent bra när man har småbarn, citerar Jonna Bornemark men menar olika saker utan att märka det, funderar över parenteser i poddar, Draculas dunkla ursprung och varför Wikipedia inte hjälper oss – trots att Emilia en gång försökt ändra den för att få rätt. Yatzy är tillfälligt struket ur programmet men sen insåg vi att vi designat in väldigt mycket Yatzy i logotypen så nu vet vi inte. Det blir extremt dålig isländska, stickningsordvitsar, Emilias uppsyn som får professionella omvårdare att vilja skicka ut henne på promenad, och en seriös diskussion om varför man inte börjar med levande skyltdockor. Ett avsnitt om att tänka högt, tänka snett och att fortsätta ändå.

Första avsnittet! Vi är absolut inte överens om vad det ska vara för typ av podd, och testar olika namn under tiden som vi poddar. Vi är ungefär en timme ifrån att gå på teater och se sista föreställningen av Frankenstein, men Emilia tycker inte om teater som form och Joel är som resten av samhället helt insnöad på AI. Emilia lånar ett universum. Joel tycker att Emilia är alldeles för grov i munnen för att vara med i en familjepodd. Emilia hade skjutit Joel i Texas. Är man 16 år gammal så tål man att höra piss. Emilia försöker utan framgång övertyga Joel om att ormar bara har två ögon. Joel sjunger en cover på Kim Larsens sång ”This is my life” och den som vinner vår första Yatzy-match är en otroligt odrägligt dålig vinnare.

Slår någon av spelarna Yatzy i partiet? JA!