Ergebnis Anbieter "SAGA EGMONT" in Historisch

Am 23. Juli 1908 stirbt die 22-jährige Bürgermeistertochter Grete Beier im sächsischen Freiberg unter dem Fallbeil - das letzte Todesurteil im Königreich Sachsen ist vollzogen und ein kurzes, dramatisches Leben ausgelöscht.

Ein spektakuläres Mordrätsel aus dem Jahre 1948: Es gibt viele Spekulationen zum mysteriösen Doppelmord im Kopenhagener Peter Bangs Vej 74. Am Morgen des 20. Februar 1948 wurde das Ehepaar Vilhelm und Inger Margrethe Jacobsen in ihrer Wohnung ermordet aufgefunden. Der oder die Mörder wurden nie gefunden, aber es ranken sich verschiedene Theorien um diese grausame Tat, die hier genauer beleuchtet werden. Atemberaubende Lektüre!

Der rätselhafte Fall um die Enthauptung des Wahrzeichens von Kopenhagen: Jeder kennt zumindest ein Bild der kleinen Meerjungfrau, wie sie so bescheiden in den Kopenhagener Gewässern unweit des Schlosses sitzt. Doch als Heinz Günther früh gegen 3.30 Uhr am 25. April 1964 seinen Blick gen Statue richtete, wollte er seinen Augen kaum trauen, als er die kopflose Meerjungfrau erblickte... Wer steckte hinter der Enthauptung?

Se volete immergervi nella brumosa Inghilterra vittoriana, non vi è miglior guida di Charles Dickens, qui nelle vesti inedite di appassionato cronista investigativo. I nove racconti contenuti in "Guardie e ladri" - originariamente pubblicati come articoli - sono infatti altrettante cronache di eventi reali, trattati dall'autore con inventiva narrativa e rigore giornalistico.

Nel 1850 Charles Dickens firma ben tre articoli riguardanti la vita e il lavoro del detective (figura nuovissima, a quei tempi, risalendo la creazione del Detective Branch di Londra a solamente otto anni prima). In quell'anno, alcuni fra i maggiori investigatori inglesi accettano di incontrarsi nella redazione di Household Words, la rivista diretta dallo stesso Dickens, per rispondere alle sue domande. Fra loro, immancabilmente, anche il grande Charles Frederick Field (1805-1874), amico personale dello scrittore.

Nel 1851 Charles Dickens accompagna il detective Charles Frederick Field (1805-1874) in una nottata a giro per i sobborghi londinesi. Il racconto che ne scaturisce - pubblicato sotto forma di articolo sulla rivista Household Words - è l'acuta ricostruzione dello squallore notturno di una grande metropoli. Avventurandosi fra taverne malfamate, vicoli bui e quartieri in mano alla malavita, Dickens, Field e i loro uomini toccano con mano i pericoli che si celano nelle periferie vittoriane, offrendo a chi legge l'opportunità di rivivere un'epoca remota, ma non per questo morta e sepolta.

Charles Dickens, oltre ad essere stato un grande romanziere, è stato anche l'attento testimone dell'avvento della polizia moderna. Risale al 1842, infatti, la nascita della prima sezione investigativa della London's Metropolitan Police. In questo scenario, di fronte ai rischi della vita notturna, Dickens ha iniziato ad interessarsi alla vita degli agenti, stringendo amicizia con molti personaggi attivi nel settore.

Ecco a voi un brillante resoconto fatto da Charles Dickens sul controverso personaggio di Thomas Griffiths Wainewright, pittore londinese noto a tutti per la sua vita dissoluta... Wainewright - il cui spirito da dandy verrà descritto anche da altri grandi scrittori, come Oscar Wilde - è il protagonista di un caso giudiziario eclatante, consumatosi negli anni '30 dell'Ottocento. Accusato di aver avvelenato la cognata, la suocera e uno zio, verrà incarcerato solo in seguito ad un'accusa di frode bancaria (per la quale sarà deportato nella colonia penale di Hobart, in Tasmania).

Nel 1850, appena otto anni dopo la creazione del Detective Branch di Londra, Charles Dickens dedica vari articoli al tema dell'indagine poliziesca, pubblicandoli sulle riviste Householde Words e All the Year Round (di cui è direttore). Le tecniche di investigazione dell'epoca, ancora relativamente nuove, rivelano in "Giù con la marea" una raffinatezza che dimostra l'estrema modernità della Scotland Yard del tempo.

Fra i molti articoli che Dickens pubblicò, fra il 1850 e il 1867, "La polizia segreta" è senz'altro il più curioso. Accantonando per un momento Londra, coi suoi sobborghi malfamati e i suoi detective ligi alla giustizia, Dickens ci trasporta nella Napoli di metà Ottocento, al crepuscolo del regime borbonico. Qui, con esplicita riprovazione dello stesso autore, vige un controllo spietato sulla popolazione da parte della temibile polizia segreta.

Nel 1850, appena otto anni dopo la creazione del Detective Branch di Londra, Charles Dickens dedica vari articoli al tema dell'investigazione, pubblicandoli sulle riviste Householde Words e All the Year Round (di cui è direttore). Integrando la propria indole di romanziere col senso critico del giornalista, Dickens offre a chi legge l'affresco vivido di una Londra oscura e malfamata, abitata da malviventi ma anche da coraggiosi detective.

Ispirandosi alla vicenda già narrata in "Thomas Griffiths Wainewright ovvero, Janus Weathercock, l'avvelenatore", Dickens ci porta a contatto con la spietata realtà di una mente criminale, raccontandoci l'episodio di un agente assicurativo intento ad aiutare un altro personaggio - dai contorni misteriosi - a salvare la ragazza che ama dalle grinfie di un truffatore. Pubblicato originariamente sotto forma di articolo, il resoconto mette in luce gli aspetti più inquietanti dell'Inghilterra vittoriana.

Non tutti sanno che Charles Dickens è stato uno dei primi reporter di cronaca nera: fra il 1850 e il 1867, sulle pagine di Household Words e All the Year Round (le riviste da lui dirette) ha infatti firmato molti articoli incentrati sul crimine e sulla neonata figura del detective. Nel presente contributo - che ci illumina sulla percezione che un uomo del tempo poteva avere, rispetto ai fenomeni criminali - Dickens illustra il caso di due noti malviventi, mettendoli a confronto con grande scrupolo critico e anticipando molti temi chiave della successiva criminologia.

I november 1986 fyllde Anton Nilson 99 år. Han deltog 1908 i ett av de mest omtalade politiska attentat som utförts i Sverige. Nämligen sprängningen av skonerten Amalthea i Malmö hamn. Han dömdes samma år till döden, men straffet verkställdes inte. Istället benådades han och efter frigivningen engagerade sig Anton Nilson i den ryska revolutionen. Idag omtalas han som "Sveriges mest kände politiske terrorist". Själv menar han sig dock vara emot alla former av våld och vill inte kännas vid detta epitet. Däremot ångrar han inte attentatet i Malmö.

När namnet Christiania nämns i något av de nordiska länderna vet alla vad man menar. De flesta har tagit ställning till rådande förhållanden och Christiania har under årens lopp varit föremål för många hårda debatter såväl i Danmark som i övriga Norden. Under 1970- och 1980-talet gick debatten om narkotika, och i synnerhet hasch, varm i Danmark. I Christiania skedde handeln på öppen gata, vilket under denna tid oroade de nordiska grannländerna.

Karl Olav Pedersen var i 60-års åldern. Han var förtidspensionerad, och fördrev tiden med promenader och biobesök. På väg mot dagens matiné, en westernfilm, såg han en ung man ståendes nära polishuset, med något under jackan. Karl Olav, som trodde att det kunde vara en flaska brännvin, gick fram och frågade om han kunde få en sup. Den unga mannen svarade vresigt att han inte hade något brännvin, och visade Karl Olav den sten han gömde innanför jackan. Den unga mannen hade kommit dit för att ta livet av polisen, meddelande han den förvirrade pensionären.

"'Om du inte är snäll, så kommer Rottenikken och tar dig!' Hur många olydiga barn från krigstiden är det inte som idag kan minnas detta hot från sina föräldrar? Rottenikken - Rolf Erling Knutsen - är en av de märkligaste personerna i norsk rättshistoria." Knutsen härjade som värst i norska Telemark när landet var under tysk ockupation. Den norska allmänheten lärde känna honom genom sensationellt dramatiska tidningsartiklar, och hans våldsamma rykte användes av nazisterna i skrämselpropagandan mot den norska motståndsrörelsen.

Den 15 januari 1988 försvinner 47 oersättliga konstverk från Carl Larsson-gården i Sundborn, Dalarna. Detta är en av de största konststölderna i Sveriges historia. De stulna konstverken som är skapade av några av Sveriges mest älskade och kända konstnärer är både ömtåliga och ovärderliga. När nyheten om kuppen nådde allmänheten skapade den stor upprördhet, och satte lokalsamhället i chock. Polisen börjar genast utreda stölden; poliser från hela landet, samt även Interpol, tas in för att utreda brottet.

Pyromanen hade satt skräck i bygden under fler år. Hur ska polisen kunna finna gärningsmannen när bevisen bokstavligt talat går upp i rök? Polisen inser att de måste tillsätta en enhet med specialkunskaper i ämnet, och Kriminalteknisk Centers tekniker kallas därför in. I en kamp mot klockan måste de lösa fallet innan pyromanen slår till igen.

Våren 1987 inkommer ett brev till Sveriges ambassad i London som genast väcker personalens intresse och sympatier. I brevet beskriver ett äldre brittiskt par hur de lurats av en svensk baron, som lovat dem ett arbete som inte existerade i verkligheten. Brevet överlämnas till svensk polis, som åker för att intervjua paret i England. Paret hade kommit i kontakt med baronen, som givit dem arbete på sitt slott i Portugal. De hade blivit lovade en hög lön och ett hem på slottet, och i förberedelse för flytten sålde de sitt hus och sina ägodelar.